Fakta om havet

^{Foto: Kata Kiviluoto}

Oceanografi är läran om havet; dess strömmar, vågor och havsvattnets övriga fysikaliska egenskaper. Oceanografin omfattar även havets samspel med atmosfären och tillrinningen från land.

Algblomning
Algblomning kallas det fenomen då planktonalger på kort tid växer kraftigt och bildar mycket stora populationer. Algblomning förekommer i alla sorters vatten - till havs, kring kusten och i vattendrag såväl i Sverige som utomlands. Vanligtvis blommar alger nära vattenytan eftersom solljuset är starkast där.

Inflöden
Att inflöden av så kallat friskt vatten till Östersjön har goda effekter för Östersjöns miljö och levande organismer är allmänt bekant. Detta är också den oceanografiska process som normalt röner störst intresse. Östersjöns djupvatten förnyas under bestämda förutsättningar genom att salt vatten från Kattegatt rinner in genom Bälten och Öresund och fyller i tur och ordning djupområdena i Arkonabassängen, Bornholmsbassängen, östra Gotlandsbassängen och västra Gotlandsbassängen.


Syreförhållanden i havet
Syre är den viktigaste gasen i havet, då den är nödvändig för allt högre liv. Ytvattnet är vanligtvis mättat med syre, vilket tillförs genom upptag från atmosfären och genom algers fotosyntes. I djupvattnet konsumeras syret genom nedbrytning av det organiska material som sjunker ned från ytan. Tillförsel av syre i djupvattnet kan endast ske genom tillförsel av nytt vatten eller vertikal omblandning. I områden med dålig vattenomsättning kan syre i djupvatten helt ta slut. Vid syrgasthalter kring 2 ml/l flyr många arter området och om halterna sjunker ytterligare får fler och fler arter problem. När syret är slut fortsätter nedbrytningen av organiskt material genom att bakterier utnyttjar sulfat som syrekälla och svavelväte bildas. Svavelväte är giftigt för alla högre stående organismer och vid höga halter leder det till döda bottnar.

Övergödning
Näringsämnen som tillförs havet är en naturlig förutsättning för allt marint liv, och alltså inget miljöproblem. Problem uppstår först då näringsämnen tillförs i sådana mängder att ekosystemens funktion eller karaktär förändras i ogynnsam riktning.